DEN ARKADISKA SPEGELN
Det är frestande att gestalta den plats där frid och ro råder.
Som en evigt lockande dröm eller som idén om den perfekta platsen.
Meningen är nog att man inte ska komma dit, men om man vill nå den bör man förlägga den inom sig.
Den kan vara lika overkligt perfekt ändå, men den kanske kan bli mer nåbar.
Jag använder mig av tecknen för livet, bordet, sängen, lampan osv och hänger dem från taket i ateljén och skapar en imaginär horisontlinje.
Ett extra drömrum lades till.
Nu blev speglingen vertikal…
Det finns också en tidslucka mellan att erfara och att återberätta, själva lagringsprocessen. Vad händer där?
Historien om våra liv är på sätt och vis våra liv.
När jag nu ser tillbaka, för att återberätta om utställningen så börjar den med den tysta horisontlinje som jag såg framför mig i Waldemarsuddes stora ateljé.
THE ARCADIAN MIRROR
It is tempting to portray the place where peace and quiet reigns.
Like an ever-alluring dream, or the idea of the perfect place.
One is probably not meant to ever attain it, but if one wishes to reach it, one should locate it within oneself.
It would be just as unreally perfect, but it might become more reachable.
I use the signs for life, for the table, the bed, the lamp etcetera, and suspend them from the studio ceiling to create an imaginary horizon.
An extra dream room was added.
Here, the reflection became vertical…
There is also a time gap between experiencing and retelling the actual storage process. What happens there?
The stories of our lives are, in some ways, our lives.
Looking back in order to recapitulate the exhibition, it begins with the silent horizon I saw before me in the large studio at Waldemarsudde.
Den arkadiska spegeln (The Arcadian Mirror) 2019
Wood, textile, steel wire, glass, plastic, paper
Drömväggen (The Dreamwall) 2019
Paper, fan
295x293 cm