»Se, varje skruv synlig. Detaljer och finesser blottade. Ändå, inträffar en drömlik känsla av osannolikhet. Ju mer man ser, desto mindre ser man. Man går därifrån och återvänder. Vid varje möte faller en hinna av overklighet framför ögonen, även om man faktiskt tar på föremålen.«
FÖDD 1963 I STOCKHOLM
BOR OCH ARBETAR I STOCKHOLM
1986-1993 KUNGL. KONSTHÖGSKOLAN,STOCKHOLM
1984-1986 KONSTFACK, STOCKHOLM
UTSTÄLLNINGAR I URVAL
2001 BO-01 FRAMTIDSSTADEN, EUROPEISK BOMÄSSA OCH UTSTÄLLNING, MALMÖ
1997 DEPOSITION – SAMTIDA SVENSK KONST I VENEDIG, VENEDIGBIENNALEN
1997 ISTANBULBIENNALEN
1995 AFRICUS, JOHANNESBURGBIENNALEN
Vid en första anblick förmedlar Meta Isæus-Berlins sceniska installationer en känsla av meditativ frid. Snart smyger sig dock en kuslig känsla över betraktaren. De vardagliga interiörerna och föremålen är välbekanta, men liksom i våra drömmar – eller mardrömmar – är ingenting vad det ser ut att vara. Föremål vi så väl känner till har förändrats och omskapats intill total förvirring. Hennes konst handlar ofta om förskjutning av proportioner och användningsområde. I utställningen PÅ TIDEN på Moderna Museet 1996 deltog hon med installationen CHAIR BESIDE BED. Den spartanska interiören visade en säng på en sliten äkta matta, tillsammans med en vägglampa och en stol vänd mot sängen. Den intima ljussättningen förstärkte illusionen av ett privat rum, samtidigt som någonting i kompositionen påminde om institutioner och tvång. Vid en nära titt på sängen drabbades betraktaren av svindel. Prydliga gammeldags lakan vilade under en spegelblank vattenyta. Tanken på att sjunka ner i det bottenlösa svarta vattnet ingav en känsla av vämjelse men var samtidigt oerhört lockande. Kanske handlade det om att handlöst falla ned i sina egna drömmar. Stolens rinnande rygg av silikon fick oss också att associera till att falla. Här, liksom i många andra av Meta Isæus-Berlins verk, går tankarna till den absurda surrealism vi förknippar med spanjoren Luis Bufiuels filmer.
SHE LEAVES THE LIGHT ON, AND FORGETS THE ROOM som visades i Umeå 1998 utgjordes av ett badrum nedsänkt i marken och som därmed endast kunde beskådas ovanifrån. Badrum förknippas av naturliga skäl med vatten och här var hela badrummet upp till taket fyllt av vatten med en skottsäker glasruta som täckte ytan.
Meta Isæus-Berlin symbolmättar nästan genomgående sina installationer med hjälp av vatten i olika skepnader såsom is, snö, ånga, kraftfulla vattenutsläpp och stilla stril. Titeln till installationen WHAT MEMORY SELECTS - VAD MINNET VÄLJER (2001) är kanske nyckeln till Meta Isæus-Berlins konstnärskap – hennes arbeten suggererar minnet, tränger sig in i det undermedvetna och dekonstruerar våra drömmar. I detta verk sker en förtätning i bokstavlig mening. Världen i form av kök, vardagsrum, sovrum och toalett är klyvd mitt itu med hjälp av en motorsåg och sedan noggrant ihopsatt igen utan centrum. Det vilar någonting lekfullt och barnsligt över detta verk som påminner om Lustiga huset. En reproduktion av målningen GRINDSLANTEN blir i hennes tappning genast mer intressant med den mittersta delen borttagen. Samtidigt är det någonting sorgligt med alla stympade vardags-föremål. Det är som om de med våld tvingats in i en form, de blir en metafor för minnets godtycke i en omedveten historieförfalskning. Föremålens placering och relation till varandra är noga genomtänkt i Meta Isæus-Berlins arbeten. Hon arbetar i en mängd olika material som silikon, gelé, vatten, deg och is, vars gemensamma nämnare är instabilitet, men också förgänglighet. De kan uppfattas som obehagliga, men samtidigt lockande. Dessa dubbla egenskaper står hela tiden i förgrunden i hennes konst; insida blir utsida, det lockande är samtidigt äcklande, det vardagliga laddas med någonting skrämmande. EaM
ETT VATTENHEM, BADRUMMET 2001, detalj av installation
VAD MINNET VÄLJER 2001, detalj av installation
