När jag kom in i Waldemarsuddes stora ateljé häromdan, upplevde jag den stora luftvolymen med det böljande taket och jag såg den skimrande linjen i mitten av rummet framför mig. Och det är nog så allting börjar, utan ord.
Meta Isæus-Berlin, Om Nattlogik, Surrealistisk kommentar, ur boken Tidskapslar från 2019
Meta isæus-berlin är sedan 1990-talet en av Sveriges mest intresseväckande och uppmärksammade installationskonstnärer. Hon har haft ett stort antal separatutställningar, både nationellt och internationellt, samt medverkat i många grupputställningar och på biennaler, det senare i Venedig, Istanbul, Melbourne och Johannesburg. Med en förvissning om att Meta Isæus-Berlin skulle ta sig an och på ett intressant och inkännande sätt inta Ateljén och Södra vinden på Waldemarsudde, kontaktade jag henne för drygt två år sedan. Telefonsamtalet ledde vidare till ett flertal kreativa möten på museet och i konstnärens ateljé på Kungsholmen. Resultatet av dessa sammanträffanden, och från tiden däremellan, är den konceptuellt genomtänkta, platsspecifika och estetiskt intresseväckande utställningen Nattlogik, som visas på Waldemarsudde under hösten 2019 och vintern 2020. Utställningen kretsar kring speglingar och perspektivförskjutningar i tillvaron, och visar ett flertal tredimensionella objekt, installationer och målningar i dialogförhållanden.
Vid våra möten i Metas ateljé har samtalen framförallt handlat om hennes konstnärskaps djupare innebörder. Hit hör bl. a förhållandet mellan konst och liv och mellan det djupt personligt kända och det allmängiltiga, men också intresset för de existentiella frågorna och det undermedvetnas relevans. Besöken i Metas ateljé – i de rum där tankar väckts och verk skapats – har alltid ackompanjerats av klassisk musik. Matteus- och Johannespassionen av Bach hör till några av de klangvärldar som inramat samtalen. Om musik är viktigt för Isæus-Berlins skapandeprocesser så är även förhållandet till konsthistorien det. Det senare inbegriper ett särskilt intresse för de ideologier och bildvärldar som ryms inom symbolismen och surrealismen som konstströmningar. Liksom dessa konstriktningar förhåller sig Meta Isæus-Berlins installationer och målningar till det undermedvetna och skilda medvetandetillstånd, ibland i förening, samt till drömmar och inre världar.
Föremål som finns i allas vår närhet och är viktiga i ett hem, som en säng, ett matbord, skåp och stolar, är återkommande inslag i Isæus-Berlins installationer och ingår även i denna utställning. Dessa till synes vardagliga föremål, laddas i hennes installationer både med förstärkta estetiska värden i form av påtaglig materialitet, rum och tomrum, men också med djupare innebörder kretsande kring livet och dess villkor. För vem lämnade stolen och varför, och vad hände innan sängens lakan lades tillrätta? Vilka samtal fördes innan matbordet dukades av? Vilka händelser, tankar, minnen och framtida skeenden ryms i dessa till synes vardagliga objekt? Och kan tolkningar och återberättande av sådant som hänt – som objekten och verken ordlöst men starkt bär vittnesbörd om – i själva verket vara livet? Frågor som dessa väcks vid betraktandet av Isæus-Berlins mångtydiga installationer. Hennes utställning Nattlogik kan liknas vid ett ordlöst, visuellt diktverk eller vid ett musikstycke med teman och variationer.
Nattlogik är den tänkvärda titeln på denna utställning. Utställningen bygger, som tidigare nämnts, på innehållsliga och faktiska speglingar, på förskjutningar i tillvaron och på de tillstånd som man kan befinna sig i mellan dröm, sömn och vakenhet. Tankar som uppstår i ett sådant gränsland har, liksom vakenheten, sin egen mening och logik – en nattens logik. Detta glapp i tillvaron beskrivs av konstnären som ”ett befriande egenrum”, men också som ”en passage till ett ordlöst universum”.
Den konstnärliga verksamheten i sig, de utställda verken och denna utställning, de kan alla betraktas som återberättelser av sådant som ägt rum i form av yttre och inre skeenden och tillstånd i och över tid. Den vackra och anslående installationen Den arkadiska spegeln, som är ett platsspecifikt verk för utställningen och Ateljén på Waldemarsudde, är ett exempel på ett sådant återberättande. Med dess speglingar och ”skimrande horisontlinje”, refererar installationen såväl till Arkadien som en drömd plats där frid och harmoni råder, som till ett tillstånd. I denna installation, liksom i utställningen i sin helhet, speglas objekt mot varandra. Så skapas skikt av innebörder och paralleliteter. Det reella samspelar med det fiktiva och dröm med verklighet. Här kan associationen ledas till Paul Austers litterära verk, däribland New York-trilogin, där en mångfald samtidiga och oväntade skeenden bidrar till en avsedd ovisshet om förhållandet mellan fiktion, dröm och verklighet.
Det som en gång var landskapsmålaren prins Eugens ateljé och en vind på Waldemarsudde, tilldelas nu i Isæus-Berlins utställning Nattlogik helt nya funktioner, rumsligheter och innebörder. Här finns bl.a. en loungeavdelning, en samtalsavdelning och ett sovrum. Personliga referenser har präglat valen av vissa objekt i några av installationerna, som valet av en stol som påminner om en stol som fanns i konstnärens barndomshem, eller ett bord som minner om det bord som var så viktigt i det första egna hemmet. De valda föremålen bidrar till förmedlandet av känslouttryck och stämningar i de verk där dessa objekt ingår.
Till de installationer och verk som visas i utställningen hör en bronsskulptur av en säng med titeln Nattlogik från 2018, målningen Återberättandet om Nattlogik från 2019, Oblivion från 2017, Preparation från 2017, The Leak från 2018, grupporträttet Återspeglande personer just nu från 2019 och Drömväggen från 2019. Om det sistnämnda verket, bestående av papper och en fläkt, skriver Meta Isæus-Berlin så här i boken Tidskapslar:
Tapetremsor, silkespapper, ord jag hör mig säga när jag vaknar till, samt skisser och teckningar som nästan flyter förbi. Lät luftströmmar lyfta och sänka dem som vågor på väggen.
I ett fristående rum på mellanvåningen i Slottet, frikopplat från tematiken i utställningen Nattlogik, har Meta Isæus-Berlin skapat ett ”drömrum” där ett antal mångtydiga målningar som Struggles, Eulers identitet och Botanisten visas. Drömrummet är intresseväckande i sig, men också sett i relation till utställningen med verk av Edward Burne-Jones (1833–1898) som visas i Galleriet på Waldemarsudde parallellt med Isæus-Berlins utställning. Den sena prerafaeliten Burne-Jones var en föregångare till den internationella symbolismen och skildrar i sin konst drömda världar som kretsar kring existentiella ämnen, inspirerade av myter, sagor och legender.
För möjligheten att få visa den tematiskt intressanta och vackra utställningen Nattlogik på Waldemarsudde, framförs härmed ett varmt tack till konstnären Meta Isæus-Berlin. Hon tackas även för allt arbete med utställningen och dess tillblivelse, samt för all generositet och värme i utställningssamarbetet och de förda samtalen. Ett stort tack riktas också till professor Cecilia Sjöholm vid Södertörns Högskola samt till idéhistorikern och radioprofilen Per Johansson för intressanta artiklar i denna katalog. Annika Widebeck tackas särskilt för den filmade intervju med Meta Isæus-Berlin, som visas i filmrummet i anslutning till utställningen. Catrin Lundeberg, utställningskoordinator vid Waldemarsudde, tackas för stora arbetsinsatser med utställningen och dess katalog. Tack också till kommunikatören Josefin Sahlin och till museiteknikerna Lars Engelhardt och Lars Edelholm, de senare för betydande arbetsinsatser med installationen av utställningens verk. Lenah Bergstedt och Johan Dubois tackas särskilt för ljussättningen av utställningen. Till Beatrice Bohman riktas ett varmt tack för den vackra formgivningen av denna bok, till Göteborgstryckeriet för dess tryckning samt till Gabriella Berggren och Robert Dunlap för engelska översättningar. Sist men inte minst sänds en tacksamhetens tanke till museets samarbetspartners Handelsbanken, Kinnevik, Barbro Osher Pro Suecia Foundation och Märta Christina och Magnus Vahlquists Stiftelse för alltid lika välkomna bidrag till museets verksamhet.
Prins Eugens Waldemarsudde, den 5 september 2019
Karin Sidén
Överintendent och Museichef