Född 1963 i Stockholm
Bosatt i Stockholm
Utbildning
Konstskolan, Stockholm 1980-81
Pernby målarskola, Stockholm 1981-88
Konstfack, Stockholm 1984-86
Konsthögskolan, Stockholm 1986-93
Separatutställningar i urval
Galleri Mors Mössa, Göteborg 1995
Andréhn-Schiptjenko, Stockholm 1996
Grupputställnignar i urval Sveagalleriet, Stockholm 1989
Plåtstaden Lugnet, Moderna Museet, Stockholm 1992
Konsthögskolans 5-årselever, Waldemarsudde, Stockholm 1993
Åtta avgångselever, Heland-Wetterling Gallery, Stockholm 1993
Invasion, Millesgården, Lidingö 1993
90-talets inköp, Moderna Museet, Stockholm 1993
Presens, Galleri S:t Olof, Norrköping 1993
Det dubbla arvet, Hallwylska museet, Stockholm 1994
Hello, Andréhn-Schiptjenko, Stockholm 1995
Africus, Johannesburg Biennale, Sydafrika 1995
La Hora del Node, Centro Culturel del Conde Duque, Madrid, Spanien 1995 (Museo Diocesano, Pia Almoina, Barcelona, Spanien 1995)
Från gelé till granit, Trädgårdsföreningen, Göteborg 1995
Se hur det känns, Rooseum, Malmö 1996
Container 96 – Art Across Oceans, Köpenhamn, Danmark 1996
She/ter, Wolfslaar, Breda, Holland 1996
Övrigt
Strange, film inköpt av Sveriges Television 1993
Representerad Moderna Museet, Stockholm
Museet för Nutidskonst, Helsingfors, Finland
Bibliografi i urval Africus, katalog, Johannesburg
Biennale, Sydafrika 1995
Ahlström, Crispin, Konsten på grönbete, Göteborgsposten 13 maj 1995
Allerholm, Milou, Var finns TV-bilderna?, Nöjesguiden april 1994
Andén-Papadoulos, Kari, Smygtitt på den nya svenska konsten, Dagens Nyheter 30 april 1993
Birnbaum, Daniel, Flour power, Dagens Nyheter 3 mars 1996
Bojs, Karin, Svenska konstnärers bästa elva, Dagens Nyheter 2 juli 1994
Boman, Magdalena, KKH på MM, Mama nr 2, 1992
Container 96 — Art Across Oceans, katalog, Köpenhamn 1996
Det dubbla arvet, katalog, Hallwylska museet, 1994
Echánove, P, El Arte que vino del Fnío, ABC de las artes, Madrid, 17 mars 1995
Ericsson, Lars O, Fräschare än på länge, Dagens Nyheter 26 juli 1993
Filmens dag, katalog, Filmhuset, 1990
From, Lena, Sparka gärna på konsten, Göteborgsposten 20 maj 1995
Grundström, Elisabeth, Kletig konst reser till Sydafrika, Dagens Nyheter 18 februari 1995
Herrmanns, Ralph, Kvinnornas konstvår, Dagens Industri 21 maj 1993
Invasion, katalog, Millesgården, 1993
Kempe, Jessica, Förmänskligade hus, Dagens Nyheter 13 januari 1995
Kempe, Jessica, Palatset har fått nytt styre, Dagens Nyheter 2 april 1994
Konsthögskolan, katalog, Moderna Museets bio, 1992
Konsthögskolans elevutställning, katalog, Konstakademin, 1993
Kyander, Pontus, Lovande början under orosmolnen, Hufvudstadsbladet, Helsingfors 31 mars 1995
Kyander, Pontus, Afrikansk dialog och jakt efter identitet, Sydsvenska Dagbladet 24 april 1995
Kyander, Pontus, Se och känn, Sydsvenska Dagbladet 21 januari 1996
La Hora del Norte, katalog, Centro Culturel del Conde Duque, Madrid 1995 (Museo Diocesano, Pia Almoina, Barcelona 1995)
Larsen, Lars Bang, See what it feels like, Siksi, nr 2, 1996
Martinez, Rosa, La Hora del Notre llega a Barcelona, Barcelona 30 juni 1995
Palmring, Christina, Vardagen omstöpt i nya former, 3 x Meta Isæus-Berlin, Göteborgsposten 13 juni 1995
Poellinger, Clernens, Måleri i tiden på Waldermarsudde, Svenska Dagbladet 8 april 1993
Rubin, Birgitta, och Nordenankar, Agneta, Livgivande mångfald på Akademin, Dagens Nyheter 2 juni 1990
Se hur det känns, katalog, Rooseum 1996
Shelter, katalog, Wolfslaar, Breda, Holland 1996
Skulptur från granit till gelé,
katalog, Trädgårdsföreningen, Göteborg 1995
Svensson, Ewa, Containerkonst på kaj i Köpenhamn, Dagens Nyheter 3 maj 1996
Thorngren, Susanne, Ungt och djärvt hos Milles, Lidingöposten 1 september 1993
Vermcrantz, Monica, Polstjärnan möter solen, Svenska Dagbladet 16 mars 1995
Wall, Åsa, Friskt brittiskt inslag på Konstmässan, Svenska Dagbladet 6 mars 1996,
Wall, Åsa, Konstelever söker andlighet, Svenska Dagbladet 26 maj 1992
Åtta, katalog, Heland-Wetterling Gallery, 1998
Terribilis hic locus est, “denna plats är hemsk”,
Denna besynnerliga och överraskande upplysning
kan man läsa ovanför ingången till vissa medeltida
kyrkor i den del av Frankrike som drabbades av
Albigenserkorstågen, Den aningslöse turisten
som närmat sig kyrkan för att den verkar så trevlig
och inbjudande och pittoresk riskerar att drabbas
av en omskakande insikt om sin egen dödlighet
när han väl dammat av sitt skollatin och tolkat
inskriptionen. Kyrkan och platsen kommer aldrig
mer att bli sig lik igen. Det är Döden som gör sig
påmind mitt i paradiset: “också i Arkadien finns jag’.
Det enda vi därefter kan hoppas på är ett vagt
formulerat löfte om nåd.
När man konfronteras med Meta Isæus-BerIins
verk på Moderna Museet kan man mycket väl
drabbas av en liknande erfarenhet. Hennes verk
tycks inledningsvis utstråla ett slags kontemplativ
frid. En säng står rakt ut från väggen och en
stol står vänd mot den. En stol att lägga kläder
på eller kanske en bok; en stol där någon kan
sitta och vaka över den som ligger eller kanske
läsa högt för henne, Arrangemanget tycks
spartanskt på ett opretentiöst sätt. Sängen är
av en äldre modell som knappast säljs idag,
Bäddningen är av den klassiska typ som
försvann med påslakanen, där lakanet prydligt
vikts ned över täcket. Det finns en skönhet över
arrangemanget som inte härrör från de medverkande komponenterna som sådana, utan från
det sätt på vilket utrymmet mellan elementen har
utnyttjats. Det påminner lite grann om de japanska principerna för möblering, Mu, eller hur man placerar
ut möblerna i traditionella kalvinistiska hem i
Nederländerna, där allt skall vara gewon — vanligt,
Enkelt. Man möblerar inte sitt hem genom att
ställa in en massa möbler, utan genom att låta ett
fåtal komponenter påverka utrymmet mellan dem,
vilket man tydligt kan se i Vermeers eller Pieter
de Hoochs interiörer från Delft.
Men detta första intryck bryts snart. Terribilis hic
locus est. Det är något som inte stämmer, Sängen
är fylld med vatten. Men på något mystiskt vis
tycks vattnet inte påverka lakanen, kudden eller
täcket, De tycks skilda från varandra som av en
osynlig barriär, eller som om de vore sinsemellan
oförenliga som olja och vatten. Stolens rygg är
täckt av en till hälften ogenomskinlig massa, en
hinna som å ena sidan tycks organisk som en hud
och å andra sidan verkar helt artificiell. Betraktaren
drabbas av en känsla av äckel eller vämjelse.
Scenen verkar hämtad från ett ytterst bisarrt eller
perverterat institutionellt sammanhang. Det finns
en surrealistisk kvalitet hos verket, som om en till
hälften bortträngd mardröm plötsligt materialiserats
framför betraktarens Ögon. Som om man befann
sig på ett dårhus som självt blivit vansinnigt,
Denna dubbla kvalitet är något ofta återkommande i Meta Isæus-BerIins arbeten, Hennes
konst antyder i ett initialskede något inbjudande,
vackert, vädjande, ja till och med sött. Men mot detta står en repellerande kvalitet – något äckligt,
kusligt, frånstötande. Detta skapas ofta genom att hon använder sig av instabila material –
material som befinner sig i ett övergångstillstånd,
som förändras, och i bland till och med bryts
ned framför betraktarens ögon. Isæus-Berlin har
tidigare skapat verk av gelé, is, vatten, deg…
Attraktion och repellering är här inte något som
uppstår på den innehållsliga nivån, genom att hon
använder sig av tydliga narrativa eller symboliska
komponenter, utan de uppstår helt och hållet via
materialets taktila och visuella egenskaper,
Här på Moderna Museet arbetar Meta Isæus-Berlin med en helt ny typ av avslutadhet. Verket
står i skarp kontrast till det hon visade på sin
senaste utställning hos Andréhn-Schiptjenko —
en utställning som präglades av en maximal
uttömning eller uttorkning av såväl formella som
innehållsmässiga element, och vars strategi
närmast kan beskrivas som ett slags systemati-
serad ödeläggelse. Markerar hennes verk på
Museet ett nytt steg i Meta Isæus-BerIin konst?
Kanske, men man kan aldrig vara riktigt säker. Om
det finns något som präglar hennes konstnärliga
verksamhet så är det en ständig och rastlös
öppenhet mot olika genrer, olika material och
mot olika framställningssätt. Det är som om hon
vägrade att låta sig infångas i några bestämda
kategorier, som om hon upphöjt bristen på
precision till en högsta princip. Det enda man kan
vara viss om är att hon även fortsättningsvis
kommer att behaga, likaväl som oroa med sin
konst; och visa att det i varje lustgård döljs något
fasansfullt; och att varje plats, hur intagande den
än tycks vara, är hemsk.
Erik van der Heeg
